Just i startgropen för bokförlaget gällde det att fundera på vad det skulle heta. Ska namnet främst låta bra, vara tydligt och talande, eller är det viktigast att det har betydelse för just dig? För oss blev betydelse högsta prioritet, och att det klingar fint i munnen när man säger det.

Den nordiska mytologin, Valhalla och asatron, älskar vi att läsa om. Raskt kom vi fram till att ”korp” var något vi ville ha i vårt namn. Likt Odens två korpar Hugin och Munin, som representerar tanke och minne. Det kändes tilltalande! Men vi var ändå tveksamma, korpens namn har ofta förknippats med död och förlorade själar. Det här med olyckskorpar ville vi inte vara. Namnet skulle ha ett fint budskap, som går att förknippa med det vi står för!

Skam den som ger sig, med mer efterforskning broderades en större och vackrare betydelse ut. Odens korpar är budbärare och sänds ut som en länk mellan olika världar. Korpfåglar i naturen är smarta, har hög kognitiv förmåga och bra minne (precis som flitiga läsare). Korpen sägs också ha ett andligt budskap, och här lånar vi orden av Carina Solögas ”Djurens språk”.

Var i din fulla andliga kraft och gränser upphör att existera. Min gåva till dig är att få framgång. Så nu är det dags – var kreativ, ta det avgörande steget, bred ut dina vingar och flyg.

Vi kände att den engelska varianten har en extra mystik kring sig, så Raven fick det bli. Och vad är väl syftet med vårt bokförlag? Att beröra hjärtat hos läsaren! 230927 föddes Ravenheart Förlag.

A.L.J. och U.P. 240531

Alla bär vi (minst!) en historia inom oss, som pockar på uppmärksamhet. Du vet, den som väntar på att få berättas. För mig är det en berättelse om kampen för att vara tillräcklig, och leva upp till allt det jag önskade. Utdrag ur min inre novell med titeln “Kan själv -och annat hon intalade sig”. 

”Finns det inte längre något sätt att ta sig framåt i den takt som vore önskvärd, ja då får man väl improvisera”, tänkte hon forcerat glatt. ”Gå lite i sidled, kanske? Släpa sig framåt? Krypa går ju alltid!” Hon leker med tanken och de bilder som poppar upp i huvudet får henne att fnissa till. Hon känner sig faktiskt ganska nöjd med sig själv. Vad som än händer, så kämpar hon på, eller kämpa, behövs det ens? Det här är livet, det är som det är. Hon fixar det. Galant! Hon hejdar sig, nästan, från att tillägga ”Så det så!” 

För bromsar man, ens en sekund, så kommer allt ikapp en. Alla problemen, alla känslorna, men framför allt tröttheten. ”Och”, intalade hon sig, ”det tänker jag inte gå med på”. Någonstans gnagde tanken att hon kanske borde göra det ändå. Slå av på takten, stanna upp en stund och liksom se sanningen i vitögat. Det är för mycket, hon vet det. Om det är så väldigt för tungt, under så lång tid, då duger det inte att hon springer fortare. Klart hon vet det. ”Men, det är inte för alltid, jag ska bara klara den här veckan också” 

Det är nu nästan fem och ett halvt år sedan jag fick utmattningssyndrom. Det som inte kunde hända mig, ändå var det precis så det blev. Rehabilitering, lärande och FRAMÅTSKRIDANDE pågår! 

M.I. 240430

I den uppsjö av litteratur som finns går det inte att välja en enda favorit. Men, en favoritgenre för mig är utan tvekan romance. En vacker kärlekshistoria berör, oavsett om den är fiktiv eller sann. Jag älskar alla former av kärlek, att läsa eller höra om den berör mig på alla plan. Queer litteratur färgar kärleken i alla dess nyanser. Det finns inget bättre än en lycklig kärleksrelation, hur den än ser ut.  

Kärleken har inga gränser, ingen färg eller ett kön. Att älska vem man vill är en grundläggande och självklar rättighet. Kärlek kan komma plötsligt och oväntat, eller smyga sig på och långsamt växa fram. Det enda som kan säga om det är den rätta kärleken, är just att det inte går att motstå sin innersta röst. Mest av allt handlar det om att följa sitt hjärta. Vägen är inte alltid enkel, varken att se eller följa den. Men, vi lever bara en gång, så varför leva efter omvärldens villkor? Den sanna kärleken är oövervinnerlig och värd att kämpa för! 

Därför älskar jag att läsa om kärlek! När hjärtat sprängs av lycka, eller tårar speglande själens färger faller, då har man rätt bok framför sig. 

Kärleken är vacker. 

A.L.J. 240331

 Först nu gör jag avsiktligt rum för mig själv, inte sällan med ett fladdrande hjärta. För någonstans längs vägen började jag se på mig som ”den som ska vara den snälla”. Den glada, vänliga, förstående, alltid uppmuntrande kompisen/grannen/främlingen…  

När jag en dag lyssnade på en podcast, så uppmanades åhöraren att delta i en ”vänlighetsövning”. Full av självsäkerhet, får nog erkännas, lyssnade jag mycket noga. Den lät ungefär så här:  

“Föreställ dig en person ståendes med ryggen mot dig. Även om du inte kan se ansiktet, är det tydligt att den här personen mår dåligt. Så hopsjunken, med armarna om sig, undslippandes kvävda snyftningar. Låt dig känna, med själ och hjärta, för denna person i nöd. Ta en minut, föreställ dig hur det känns att låta din välvilja och värme strömma. Ta sen ett steg närmare för att erbjuda din tröst och förståelse. Personen vänder sig sakta om och du ser; det är du själv.”  

Alldeles mållös stod jag där, med tårar som började leta sig nerför kinderna. Tagen av kraften i denna tanke, att all den ömhet och kärlek jag hade låtit strömma fram, den var menad för MIG. Där, äntligen, kom insikten: om din vänlighet inte inkluderar dig själv så är den faktiskt tom.  

Ett steg till på min väg mot ett mer helt jag. Jaget som kommer få del av den kärlek och omsorg som jag så villigt erbjuder andra. Det är ingen succéberättelse med ett fult “FÖRE” och ett vackert “EFTER”, nej det här är “arbete pågår”. Och det är vackert nog.  

M.I. 240229 

Kan en morgon innan jobb vara för bra? Känslan av att vara utvilad, en kelsjuk katt som spinner belåtet jämte och hälsar dagen välkommen med mig. En stunds meditation, bara jag och affirmationer för motivation och förväntan, en spirande glädje över den kommande dagen. Kan tänkas att det börjar bli väldigt dags att stiga upp, men HUR kan sängen vara så perfekt skön just på morgonen? 

 Efter frukost, lite halvt på stående fot (det går utmärkt att vattna blommor under tiden och småprata med dem), förvånad över hur lugnt jag kan göra mig i ordning inför avfärd. Men efter en stund börjar jag faktiskt undra och inser att tiden inte bara går långsamt, den har stannat!!! Den nästan livsviktiga klockan i hallen tiger stilla och avser inte hjälpa till ett dugg förrän nya batterier serveras.

 Då det finns en mikroskopisk chans att hinna med bussen, välter jag ner mina saker i väskan, rycker åt mig kappan och rusar ut. Och just det, öppnar dörren igen för att jag glömt säga hejdå till katten. Två steg i taget nerför trappan … 

 Efter en väldigt tidsoptimistisk språngmarsch blir jag istället stående inne på pressbyrån, med en mugg hett te. Efter samtal och ursäkt till jobbet behövs en paus så här efter min ”lugna morgon”. Som det kan bli.  

M.I. 240218

Det magiska i en ny början… Vad som än är, vem du än är, så är det hoppingivande med möjligheten att skapa något nytt. Nyår är enligt tradition en tid att blicka framåt, att med nya tag ta sig an framtiden! Enligt svensk folktro är nyåret laddat med stor kraft, en tid för rening och siande om vad som komma skall.

Många var traditionerna som skulle efterlevas. Både hem och folk skulle skrubbas rena inför välkomnandet av det nya året. Det spåddes i kaffesump och stöptes i tenn, nymånen förutspådde kommande skördar. När årets första natt inträdde skulle bössan avlossas med ett skott i var väderstreck. Allt för att skrämma allt slags otyg och ondskans makter på flykt. Samtidigt var det avgörande att dra till sig gudarnas uppmärksamhet, under glam och ståt, ”se, här står jag”!

Det är få saker vi gör idag för att visa oss kapabla inför några gudar. Ritualerna att synas och höras, att ha det extravagant bär vi ändå fortfarande med oss. I glada vänners lag, under skålande och skratt hälsar vi det nya året. Med blickarna fästade framåt, efter ytterligare en magisk nyårsnatt är vi nu redo för en ny början!

M.I. 240101

Ledig dag… Framför allt har det kommit att betyda ”att inte utföra sitt förvärvsarbete”. Men ordet ledig väcker ljuvliga fantasier om att råda över min tid, göra vad jag vill och bara just när andan faller på! Ingen väckarklocka som ilsket ringer, eller för den delen, ett en gång noggrant utvalt mobillarm. Det som numera ger obehagskänsla om du någon gång råkar höra det i ett annat sammanhang.

Oavsett om du stannar hemma eller beger dig ut under ledigheten, är det få dagar som är helt befriade från en agenda. Lyckas du ändå med konststycket att helt frigöra dagen från planer, nog är det lätt att bli fast i diverse (mer eller mindre självvalda) måsten. Så mycket finns det som pockar på vår uppmärksamhet och drar in oss i ett ”jag ska bara…”.

Det är ändå något som är galet när tanken på att faktiskt ta sig en ledig slappardag är näst intill en rebellisk handling. Det är inte enbart härligt, utan rent välgörande (jag vill skriva livsviktigt här) att faktiskt helt stänga av med jämna mellanrum. Hänvisad till halvledig och med gnagande samvete, det gör ingen lycklig. Så planera in en oplanerad dag, helt enkelt. Det blir underbart!

M.I. 231227

Fotosession med Förlaget Ravenheart

Går det verkligen att sätta ord på vad det innebär att vara riktigt nära vänner?

Du bara vet att ni finns där för varann, oavsett vad det gäller, eller när.

Ni kan berätta allt, men behöver det egentligen inte, för det finns redan kommunikation och samhörighet bortom orden.

I en äkta vänskap är du alltid välkommen som du är, men det är också fullkomligt nödvändigt att kärleksfullt hacka på varandra!

Vänner höjer varandra till skyarna, men vem annan än din bästis har lov att säga till dig när du beter dig som en riktig korkskalle?

Få saker i vår värld är så betydelsefullt som att ha den gemenskap som vi bara finner med våra vänner. Låt vår uppskattning för dem bubbla över, dela såväl allvar som lek, och ta vara på vänskapen! För har ni riktig, riktig tur, kanske ni också är vänner för livet!

M.I. 231218

Varför vara så rädd för vad andra ska tycka och tänka? För två år sedan var jag det. 

Jag började skriva i appen Wattpad, och jag valde att vara anonym. Inte för att jag trodde att det skulle gå dåligt eller så, nej. Jag var hur taggad som helst. Men däremot var jag orolig för vad folk skulle tycka, kanske att jag var konstig som skrev romantiska/ passionerade böcker. Det var lite pinsamt, visst var det. Men efter ett tag så började jag att fundera. Varför skriver jag denna typen utav böcker? Jo, för att jag älskar dem, och inte nog med det, mina följare älskar dem också.

Så varför låta de som inte gillar dem hålla mig tillbaka? Det finns ju ingen anledning till det. Om de inte gillar det jag skriver, så behöver de inte läsa det heller. Man kan inte älska allt, eller hur? Efter det började jag att berätta om mig själv och gick även ut med det till vänner och kollegor på jobbet. Och gissa vad? Det tyckte att det var skit häftigt!

Så låt inte rädslan stoppa dig ifrån att göra det som du älskar. Gör det du brinner för, och det du tycker är roligt. För det är trots allt bara en rädsla för det okända, och när man väl har tagit sig igenom den, är känslan magisk! Nästan lika magisk som en bok. 😊

S.G. 231115

I det mörka november är det lätt att låta sig dräneras på såväl energi som humör… här på nordliga breddgrader vaknar du till mörker, vetandes att det ljus som snart blygsamt träder fram, också diskret drar sig tillbaka vid en tidig timma. En ständig närvaro av en råhet i luften kan få den modigaste att tveka sticka näsan utanför dörren, om det nu inte är absolut nödvändigt. Du stiger ändå upp, går ut, full av förvissning att du kan skingra mörkret med ljus, bekämpa råhet med värme. Du vet att du kan…

Där, precis utanför din dörr, såväl som på platser i avlägsna fjärran, råder också mörker, en råhet av annat slag. Ett mörker som, om du ger det chansen, sprider sig och griper med giriga, kalla fingrar kring allt de kommer åt… Förvissning och självklarhet är inte längre givet. Så oändligt lätt att förbanna mörkret och sedan bara stanna kvar i det, när det enda som kan jaga mörker på flykt, är att bringa mer ljus!

Det är mörkt och kanske novemberkylan har smugit sig innanför din dörr. Men hur kompakt mörkret än känns, och hur litet ditt ljus än är, så finns förvissningen ändå där. ”Intet mörker finns som inte kan drivas på flykt om du tänder ditt ljus”. Du vet att du kan… Så låt oss var och en tända våra ljus och lysa upp mörkret. Såväl inne, som ute.

M.I. 231111

Att få kliva in i en annan värld, ett annat liv för en stund… det är bokens magi! Redan när du betraktar omslaget, snabbt bläddrar igenom sidorna och på måfå låter blicken falla på några få utvalda fraser; redan då börjar känslan att infinna sig!

Väl inom bokens pärmar får du uppleva äventyr, bege dig till främmande platser, bekanta dig med en mångfald nya personligheter, du får prova hela känsloregistret när du ingående betraktar och involveras i allehanda öden. Där vandrar du längs vägar sprungna rakt ur en annan människas fantasi. Och nu går du där, tar din tid att njutningsfullt strosa fram för att insupa den värld som målas upp för dig. Men, kanske brådskar det, du och bokens hjälte flyr faran tillsammans? Eller kanske är det av ren iver, du bara måste se vad som finns runt nästa krök?

Berättandet, det där som får känslor att svalla och pulsen att skena, det är just vad som vävs samman till bokens magi. För efter en riktigt, riktigt god bok är du aldrig helt densamma igen…                                                               

  M.I. 231110

Vi drömmer, gör upp planer och stretar på. Ibland med kämpaglöd och jävlar anamma, ibland halvhjärtat och håglöst. Sen har livet en förmåga att bara hända lite av sig självt ändå, oavsett våra drömmar och försök att ta oss precis dit vi vill. 

Men var vore vi utan de visioner vi målar upp för våra inre? De blir bränsle för våra själar, vårt driv, även när både dagen och omvärlden kan tyckas för mörk och kall. Skulle en enda av oss fortsätta framåt mot våra mål, om vi inte var kapabla att anamma drömmen, omfamna de fantasier vi väver ihop om såväl oss själva som livet? Jag är benägen att tro att våra dagdrömmerier, luftslott och förhoppningar är ett lekfullt sätt för oss att hitta vår egen väg. Att för en stund låta fantasin trevande leka sig fram till alternativa vägar, eller varför inte lustfyllt kasta sig in i gränslösa tankeflöden! Det är just där och då vi kan tillåta oss att fritt föreställa oss vad vi önskar, utan att behöva ta hänsyn till alla “om” och “men”.  

Så, oavsett hur svårt det är att se hur drömmen ska besannas, dröm ändå! Låt sedan varje steg du tar styra dig i riktning mot dina drömmars mål..

                                                                                   M.I. 231109